Violetta Gatti è stata una delle prime persone a rubarmi il cuore a Milano. Non solo perchè credo sia dannatamente geniale, ma anche perchè è davvero un essere unico nel suo genere. Ho voluto che fosse lei a raccontare la storia del suo folle blog e di come tutto è iniziato…

Intervista di Ilaria Norsa. Foto Sean Michael Beolchini

Contrariamente a quello che credono i più, Sang Bleu non è solo una rivista, bensì un progetto crossover che spazia dai tatuaggi alla letteratura, dall’antropologia alla moda, dalla sociologia all’arte contemporanea. Una famiglia, composta da persone che condividono lo stesso sentimento culturale e il medesimo approccio intuitivo nei confronti dell’attività umana. Maxime Buechi ne è il carismatico fondatore che – con il suo background eterogeneo, gli interessi poliedrici e una passione per i tatuaggi – sei anni fa ha dato vita a una delle pubblicazioni indipendenti più interessanti su scala mondiale. Un progetto versatile e in continua evoluzione che spazia ben oltre i campi dell’editoria: magazine di cultura contemporanea underground? Libro? Periodico di body art, bondage e feticismo? Casa editrice? Piattaforma artistica multiculturale? Blog? Le sfaccettature sono molteplici, troppe per etichettarlo: così, per capirne di più, l’ho incontrato a Milano in occasione dell’uscita del quinto numero del magazine e ho scoperto che quella dei tatuaggi è solo una copertura…

Intervista di Depolique. Foto di Sean Michael Beolchini

Glömde ju berätta att jag håller en workshop i fotografering och bildbehandling på Fotografiska för er mellan 14-18 år på höstlovet. Klicka här för att läsa mer!

PS. Det är nästan fullbokat så är ni intresserade behöver ni anmäla er ganska omgående

Link:
Höstlovskurs i fotografering!

Efter en ganska vedervärdig natt på Annas bäddsoffa (min fysik den här helgen har varit under all kritik) begav vi oss än en gång till Skanstull och Popaganda. Mötte upp med Fredrik, Ola och senare Sara och några kompisar till Anna. Missade tyvärr Concretes men Ola sa att de nya låtarna funkade väldigt bra och att det kändes som ett helt nytt band, inte så oväntat kanske? Såg några låtar med Malmöbekanterna i Vit Päls, vilket passade bra i solskenet. Även efterföljande Hästpojken kändes väl som en ok eftermiddagsspelning. Kände dock att indiepopöverdosen blev lite väl mycket när jag sen såg Sound of Arrows och valde att skippa Shout Out Louds till förmån för mat och dryck. Såg dem på Malmöfestivalen förra helgen så det kändes inte som en jätteförlust.

Direkt efter vi köpt våra kameror gick vi till ett fik som spelade den sämsta musiken någonsin (typ dansbandsmedly) och provade våra kameror. Emma köpte en S90 och fick den för ett sjukt bra pris. 2990 kr. De hade prismärkt den fel. Den ska egentligen kosta en tusenlapp mer. Men jag är fotoskadad och var tvungen att köpa den nya modellen istället som var dyrare. Efter det åkte jag in till stan. Planen var att gå till kontoret men jag blev tvungen att gå förbi några affärer innan. Jag köpte två väskor. Motiveringen: Jag har aldrig ägt en väska tidigare. Inget dyrt bara praktiskt. En som dataväska, en som handväska:

Det första jag hörde när jag stod i kön till Erikdalsbadet var hur mina Malmöfavoriter This is Heads musik pumpade från lilla scenen. Tyvärr hann jag bara se en halv låt när jag väl kom in. Tur då att jag fick se en fantastisk spelning med dem på Malmöfestivalen förra helgen. Tur även att solen sken över badet, för det har hunnit bli ganska kyligt i den här staden.Tyckte lite synd om tjejerna i konstsimstruppen som uppträdde och kunde inte låta bli att fundera över hur kallt det måste ha varit.

The rest is here:
La pornografia secondo il Pdl.